Cypern är den tredje största ön i Medelhavet med en area på ca. 8 300 km2. Klimatet är typiskt Medelhavsklimat med korta kyliga vintrar och långa torra somrar. Nederbörden faller huvudsakligen mellan november och mars. Mellan januari och april kan snö ligga i områden över 1 400 m. ö. h.
Floran på Cypern är mycket omfattande nästan 2 000 arter finns rapporterade varav 139 är endemiska för ön. Den stora artrikedomen på denna förhållandevis begränsade yta speglar de många olika växtmiljöer som finns på ön.

Växtmiljöer
I Flora of Cyprus (Meikle) delas ön upp i åtta växtregioner.
Region 1 Akamas-halvön
            2 Den vulkaniska delen av Troodosmassivet
            3 Låglandet Paphos–Limassol-området
            4 Låglandet i Larnaca–Famagusta-området. Detta område är till större delen uppodlat.
            5,6,7 och 8 ligger inom den turk-cypriotiska delen av ön och behandlas ej här.

Region 1. Akamas-halvön, den nordvästra spetsen av Cypern är en utlöpare från Troodos och består av en blandning av vulkaniska och sedimentära bergarter. Här hittar man djupa klyftor i kalkstensområdena med en mycket stor variation i floran. Det finns flera arter som är endemiska inom detta område. Växter som fått namn efter området är t.ex. Alyssum akamasicum och Centauria akamantis.
Av Cyperns ca 50 orkidéarter återfinns ca hälften på Akamas. Av dessa kan nämnas en av Europas sällsyntheter Orchis punctulata, broknycklar. Vidare en för Cypern sällsynt orkidé, Anacamptis laxiflora, paradnycklar, som här finns på nordsluttningarna. Vanliga inom området är däremot Anacamptis coriophora subsp. fragrans och den närbesläktade Anacamptis sancta, näbbnycklar resp. helgonnycklar och likaså Anacamptis pyramidalis, salepsrot. En nyligen beskriven, endemisk Ophrys-art, som också kan hittas här är O. lapethica.

Region 2. Troodosmassivet kan delas in i två områden, med mycket olika vegetation; dels området från kusten upp till 1 500m, dels den subalpina zonen från 1 500 m till Troodos topp på 1 960m. Denna del (över 1 500 m) är täckt av snö från januari till april medan det i kustområdena är de milda Medelhavsvintrarna som råder.
Den övre zonen karakteriseras av glesa bestånd av Pinus nigra (svarttall). Marken under tallarna är täckt av ett mycket varierat växtskikt varav många arter är endemiska för området t.ex. Alyssum cypricus, Alyssum troodi, Nepeta troodi, Onosma troodi och många fler. Här finner man också ett antal intressanta orkidéarter, Cephalanthera rubra, Epipactis troodi, Epipactis condensata, Epipactis veratrifolia, Limodorum abortivum, Orchis anatolica subsp. troodi (Ochis troodi) och Platanthera chlorantha subsp. holmboei.
Den lägre regionen, under 1 500 m, är täckt av Pinus brutia och Quercus alnifolia, en endemisk ekart som också kallas guldek p.g.a. färgen på bladens undersida, samt en massa olika buskarter.

Region 3. Denna region består av ett antal olika områden. I norr finns Limassols skogsområde, ett område där grunden består av serpentin bundet i kalk. Kalkområdet sträcker sig från Lefkara österut genom Akamas straxt söder om Platres och Ayios Nicholaos till Panayia i Paphos-distriktet. Även detta område har sina endemier, t.ex. Alyssum chondrogynum. Inom området finns också de flesta av Cyperns låglandsorkidéer så också de sällsynta Orchis-arterna, O. punctulata och O. simia.
Inom region 3 är Akrotirihalvön ett speciellt område med en saltsjö och Phasouri våtmarker. Här hittar man Ophrys kotschyi (av många ansedd vara den vackraste inom Ophrys-släktet), Ophrys argolica subsp. elegans (O. elegans) och Orchis palustris.

Region 4. I låglandsområdena finns ett antal olika växtmiljöer. De viktigaste av dessa är maquis, garigue, de speciella miljöer som finns i älvdalarna samt saltsjöar och våtmarker. Garigue och maquis är benämningar som används för typisk Medelhavsvegetation. Garigue betecknar öppna områden med låga buskar och örter medan maquis är mer igenväxta områden med buskar upp till 2–3 m.

ÅRSTIDERNA
Hösten
På Cypern så som inom andra länder med medelhavsklimat är det senhösten, vintern och våren som är den tid då de flesta växter blommar. Det är få växter som klara av den höga sommartemperaturen och den nästan totala avsaknad av regn. På Cypern börjar regnperioden i oktober-november och då börjar också de första växterna blomma. Detta är rätt tid för att se lök/bulbväxter på Cypern. Då blommar cyklamen, krokus, scilla, narcisser med flera.

Vintern
Vinter är den stora blomningstiden för många ettåriga växter men också för en del orkidéer som då börjar sin blomning likaså för släkten som Anemone, Asphodelus Cyclamen, Fagonia, Gageas och Muscari. Kustnära områden är bra områden att söka på under denna tid.

Våren
Under tidigt vår är fälten översållade med Ranunculus asiaticus, Chrysanthemum coronaria, Sinapsis alba och röda Papaver rhoeas. Perenner som Cistus creticus, Calycotome villosa och Ferula communis blommar överallt. På de övre delarna av Troodos, där snön just smält undan, blommar Crocus cypricus.
I maj har låglandet torkat ur men inom de högerliggande delarna av Troodos startar en hel del växter sin blom-ning nu. T.ex. Alyssum troodi, Alyssum cypricum, Scutellaria cypria och Paeonia mascula.

Sommar
Vid denna tid är låglandsområdena helt uttorkat och de enda plantor som finns kvar är tistlar men fortfarande kan man i juni hitta blommande exemplar av de plantor som startade sin blomning i maj upp på Troodos sluttningar. En del senblommande orkidéer finns också i blom vid denna tiden: Dactylorhiza iberica och Epipactis veratrifolia intill bäckar och Cephalanthera rubra och Epipactis troodi på Troodos högre områden.

Endemier
Sin ringa storlek till trots har Cypern som sagt 139 endemiska växtarter. 86 av dessa återfinns inom Troodosom-rådet, 57 inom Kyrenia och 35 på Acamashalvön. Den vanligast av dessa endemier är Quercus alnifolia. Denna ek återfinns över hela Troodosmassivet på nivåer över 800 m. Bland orkidéerna återfinns tre endemier, Ophrys kotschyi, Ophrys laphetica och Orchis anatolica subsp. troodi.